Blev ju ett rätt långt uppehåll nu sen jag skrev senast och det är ju en vanesak det här med å blogga men jag skriver alltid tävlingsrapporter på vår facebooksida så jag kände väl att blir lite dubbelt och hålla på och skriva överallt. Här och där och på twitter och på Instagram osv.
Men sen jag skrev senast har vi iaf hunnit avverka tre st tävlingshelger om jag räknar rätt.
Första helgen var vi i Danmark och blev ordentligt sönderkörde i dagarna tre när danskarna bjöd in till tre st UCI 1:2 tävlingar vilket innebär tufft internationellt motstånd och det hjälpte inte att det blåste en mindre orkan på tävlingsbanorna.
Så därifrån åkte vi med några erfarenheter rikare men inte mer än så. Det var verkligen en ordentlig snyting man fick men det är bara och bita ihop och ta nya tag.
Helgen efter det åkte vi till kristianstad och körde Wendes 2-dagars där vi hade förhoppningar på pallplaceringar.
Jag hade riktigt pigga ben på det inledande GP-loppet och kände att jag nog kunde göra lite vadsomhelst men vi hade sagt innan att jag skulle spara mig till tempoloppet på eftermiddagen och laget körde ett jättefint lopp där killarna höll mig högt uppe och Peter stack iväg i en utbrytning som höll in i mål men blev tyvärr precis utanför pallen. Superbra kört ändå!
Såhär i efterhand och med resultaten i hand och med dem benen jag hade så skulle jag nog också stuckit iväg eftersom jag förmodligen då hade blivit trea i totalen.
Men det är lätt att vara efterklok och cykeltävlingar är alltid väldigt svåra att sia om..
Så tempot gick över 17 km och det var andra gången i år jag ens satt på tempocykeln så jag hade inte jättehöga förhoppningar men jag tryckte på lite grann till vändpunkten och det var där man kunde göra skillnad tidsmässigt och där var lite för mesig och höll igen lite grann eftersom jag inte ville dra på mig syra men syran verkade inte vilja komma så när jag vände hemåt igen i medvinden så körde jag 53×12 hela vägen utan några större problem och kom i mål på en sjunde plats.
Dagen efter körde vi linje och jag stack iväg i utbrytning på andra varvet och låg där å mejslade i 11 mil ungefär och det var rätt jobbigt faktiskt eftersom det mest blåste sida och motvind hela varvet vilket då betyder att man hela tiden får trampa så det står härliga till.
Men vi höll faktiskt undan för klungan men jag var väldigt sliten i benen och hade faktiskt inga krafter alls att spurta med så jag blev en besviken femma på etappen och sexa i den totala sammanställningen.
Sammanfattningsvis så tycket jag vi körde kanon som lag och alla visste vad dem skulle göra men vårt mål var en pallplats och de var ju nära att vi lyckades men stolpe ut denna gången.
Denna helgen så körde vi Sveriges enda UCI tävling Scandinavian Race som går i Uppsala över 193km på en 13 km slinga på en rätt svår bana med många kurvor och en backe.
Vårt huvudsakliga mål var att försöka pricka utbrytningen som alltid går tidigt i loppet och som vad jag förstår nästan alltid håller in i mål.
Min vecka hade inte varit optimal rent uppladdningsmässigt. Jag var väldigt tom två dagar efter linjet i kristianstad av någon anledning och kunde inte köra något ordentligt träningspass på hela veckan men när vi rullade banan dagen innan så kändes benen rätt snabba ändå så det var ju tur det!
Men tillbaka till tävlingen så var det vår rutinerade lagkapten Petter som var mest aktiv i det tidiga skedet i loppet och tog många attacker men jag och Peter hjälpte till så gott vi kunde och tog någon här och där men man måste ha en enorm styrka för att kunna gå i en utbrytning på en tävling som denna och på andra varvet stack det iväg en grupp på sju cyklister och kollar man på namnen som var med och ni som kan cykel vet ju att det inte var några dussincyklister som satt med där och mejslade för gud och fosterland.
Vi valde att inte ta något större ansvar i klungan eftersom vi inte har någon för spurten men Peter hjälpte inledningsvis Trek sweden racing eftersom dem hade missat utbrytningen också men gick sen ner i klungan efter ett par varv.
Mitt jobb blev helt enkelt sen att hålla Anders Ekh och Petter i fronten om någon mindre grupp skulle få för sig att gå och det jobbet tyckte jag personligen att jag gjorde bra och både två gjorde ett bra jobb att försöka skapa något men pga farten i klungan och starka lag som körde in det mesta så gick det inte att komma iväg.
Men jag kände mig pigg loppet igenom och hade aldrig några problem att hänga med och det känns ju skönt ett lopp som detta. Den enda gången jag hade en liten kris var när jag punkade mitt bakhjul och jag låg i karavanen i knappt två varv och krigade för att ta mig tillbaka till klungan. Då var det rätt mycket syra som bubblade i benen.
Annars så hände det väl egentligen inte så mycket mer än att jag fick offra mitt hjul till Petter med dryga varvet kvar och köra och kunde sedan ta det piano in i mål vilket i sig var skönt. Det är ju jobbigt att cykla så där fort hela tiden! 
Men med dem förutsättningarna och det laget vi har så tyckte jag vi gjorde så gott vi kunde och laget kan ändå lämna tävlingen med många positiva besked även om vi inte fick någon framskjuten placering.
Denna helgen väntar Halmstad 2-dagars och denna gång hoppas vi på en helg som går i segerns tecken!
Ha de gott alla!
Ps. Jag har inte korrekturläst så stavfel och annat kommer säkerligen förekomma. DS 
DS.
